Självmedkänsla på arbetsplatsen

I en konkurrensutsatt arbetsmiljö kan det lätt hända att självmedkänslan hamnar på efterkälken. Många yrkesverksamma känner att de behöver pressa sig själva bortom vad som är objektivt bra för dem för att fullgöra sina uppgifter. Långsiktigt är det inte ett hållbart sätt att förebygga fysiska och psykiska hälsoproblem på grund av överansträngning och brist på separation mellan arbete och fritid. 

Men hur kan anställda hantera ett fullt arbetsschema och ändå ta hand om sina personliga behov?

Många av mina superproduktiva och driftiga kunder antar felaktigt att självmedkänsla kommer att leda till lättja och minskad produktivitet. Enligt min erfarenhet är detta inte fallet. Jag skulle till och med gå så långt som att hävda att en brist på självmedkänsla i slutändan kommer att leda till mindre produktivitet, och därför kommer mer av det att tillåta kontinuerlig produktivitet.

Varför är det så? Tidigare nämnde jag att många av de (själv)tillämpade reglerna som klienter har för arbete inte är hållbara. Detta innebär att den ständiga tillämpningen av dessa regler ofta kan leda till sänkt motivation, trötthet och beteende såsom prokrastinering och till och med en känsla av ångest innan arbetsdagen påbörjas. Samtliga av dessa kan vara tecken på allvarliga psykiska problem som utbrändhet. Ett bra sätt att förebygga att det inträffar är genom att utöva självmedkänsla. Att utöva självmedkänsla börjar med att ta upp några vanliga situationer där självmedkänsla bör användas, snarare än en konstant "kör, kör, kör!"-mentalitet.

Misstag är inte hela världen

Ofta drivs ohållbara arbetslivsmetoder av tron att misstag är någonting större än vad de faktiskt är. Många anställda som kämpar med självmedkänsla har mycket lättare att förlåta andra när de gör misstag än när de själva gör dem. Ett bättre sätt att hantera situationer som dessa är att komma ihåg att alla människor begår misstag. 

Folk kan sträva efter att lära sig av tidigare misstag, men de sker ibland. I stället för att kritisera sig själv för det, kan man se dem som en möjlighet att lära sig. Ett bra sätt att bedöma om din respons på att göra ett misstag har tillräckligt med självmedkänsla är att fråga dig själv vad du skulle säga till en vän om den hade gjort samma sak. Om ditt svar är mycket mer kritiskt än svaret du skulle ha gett din vän, borde du sannolikt ha mer självmedkänsla gentemot dig själv.

Du kommer inte alltid att ha samma produktivitetsnivå

Ibland går arbetet lätt som en plätt och det är enkelt att komma in i ett "flow", men andra dagar verkar arbetet dra ut på tiden och det är svårt att göra framsteg. Till viss del är det helt normalt. Våra energinivåer, hur vi har sovit, typen av arbete, samt våra hormoner kan ha ett starkt inflytande på hur enkelt vi kan fokusera. 

Även om en del arbete måste göras, har vi fortfarande ofta mer kontroll över vad vi fokuserar på än vad vi tror. I stället för att pressa dig själv genom en dag eller dagar av själsdödande arbete, kanske du ska försöka flytta fokus till en annan uppgift, ta en paus eller åtminstone bryta ner uppgiften i mindre mer hanterbara delar. Om du märker att du oftare kämpar med ditt arbete och att motivationen för det mesta är låg, kan det finnas en djupare orsak än de normalt fluktuerande energinivåerna. I så fall kan det vara bra att samarbeta med en psykolog såsom en Auntie-terapeut för att ta reda på vad som egentligen pågår.

Att be om stöd är inte ett tecken på svaghet

I en konkurrensutsatt miljö är det lätt att få intrycket att alla måste kämpa för sig själva. Det är inte meningen att människor ska arbeta så. Våra sociala och organisatoriska strukturer gör det nödvändigt att arbeta tillsammans, eftersom ingen kan veta och göra allt. 

I mitt arbete med mina klienter ser jag ofta väldigt duktiga medarbetare som väntar för länge med att be om hjälp eftersom de är oroliga för att det ska ge en dålig bild av dem. Fråga dig själv om du har tvekat att be om hjälp från andra tidigare eftersom du känt likadant. Ibland kan en förändring i perspektiv underlätta att be om hjälp tidigare: Ifrågasätter du dina kollegors kompetens om de ber dig om hjälp?

De flesta människor gör inte det. Faktum är att de flesta tycker om känslan av att bli tillfrågade om hjälp. På lång sikt kommer det att spara tid för dig och ditt företag om du ber om hjälp tidigare, i stället för att du ska försöka reda ut det själv varje gång.

G-R-Ä-N-S-E-R

Jag är definitivt inte den enda psykologen som fortsätter att prata om sunda gränser i sitt arbete med klienter. Det beror på att gränser är absolut nödvändiga för att utöva självmedkänsla. Oavsett om det innebär att arbetstelefonen stängs av efter jobbet eller om du pratar allvar med en kollega eller chef som fortsätter att mejla dig efter arbetstid och sedan förväntar sig ett svar i samma minut som du kommer till jobbet dagen efter. Gränser gör att du kan visa andra hur du vill bli bemött. De är ett viktigt steg mot självmedkänsla, eftersom de bekräftar för andra och för dig själv att du förtjänar att må bra och att bli respekterad. Även om det kan vara svårt att börja sätta gränser, om du vanligtvis föredrar att undvika konfrontation och vill se till att andra är nöjda, har jag ännu inte träffat någon människa som ångrat att de börjat sätta dem. 

Jag hoppas att du tyckte att dessa tips var användbara. Att bygga bättre självmedkänsla är ett maraton, inte en sprint. Om du precis har börjat så förvänta dig inte att det kommer att bli perfekt med en gång. Det tar tid att ändra beteendemönster som har pågått under lång tid. En Auntie-specialist kan vara en bra coach som hjälper dig att utveckla självmedkänsla genom att göra dig mer medveten om hur du behandlar dig själv och sedan genom att erbjuda dig sätt att kontrollera och förbättra det. Samtalspaket som Feeling Down eller Stressed Out kan vara en bra utgångspunkt.