När vi tänker på feedback så leder våra tankar, innan vi vet ordet av, oss tillbaka till livets tidiga dagar.
Att få positiv uppmärksamhet och höra de bra sakerna som andra har att säga om oss och vad vi har gjort är enormt viktigt för alla oavsett ålder.
Men upplevelsen av att få feedback kan även vara väldigt negativ. Även senare i livet kan tanken på vad andra har att säga om våra misstag eller misslyckanden fylla oss med ångest – vad väntar mig nu, vad kommer alla att tycka?
När det gäller feedbackpraxis på arbetsplatsen har våra personliga erfarenheter från uppväxten en vana att komma i kapp oss. Det är därför vettigt att veta vilka effekter de kan ha. Vi är alla väldigt känsliga för kommentarer om vad vi har gjort något och hur, och vi tenderar att vara rädda för att kommentera om andra på liknande sätt. Lyckligtvis kan det, med lite övning, bli en naturlig del av arbetskulturen att ge och ta emot feedback konstruktivt – och så borde det vara.
Feedback kan dock vara något av ett minfält för många. Arbetsledare vet att de förväntas ge det, men inte desto mindre lämnas ofta positiva ord osagda i den dagliga brådskan. Och när det inte har gått som det skulle kan det lätt kännas som för mycket besvär att ta tjuren vid hornen. Naturligtvis kan folk även oroa sig för vilken inverkan feedbacken kan ha på deras arbetsrelation med den andra personen, eller andra liknande problem. Kort sagt, eftersom feedback så lätt väcker obehagliga känslor finns det alltid en stor risk för att den undviks helt.
I bästa fall är dock feedback en naturlig del av en positiv mänsklig interaktion. För att utveckla din förmåga att ge feedback är det bra att börja med att fundera över hur den ser ut just nu. Vad är ditt eget förhållningssätt till att ge feedback? Är din första instinkt att uppmärksamma och påpeka den andra personens misstag eller brister, eller föredrar du att uppmärksamma saker de har gjort bra?
När du ger kritisk feedback, slänger du då ut den inför alla och tänker "ju rakare desto bättre", eller säger du vad som behöver sägas på ett sätt som är till hjälp för mottagaren och som mer sannolikt åstadkommer den önskade förändringen?
Hur känns det att få korrigerande feedback? Slår din naturliga flykt- och kampmekanism på – går du på offensiven eller springer du i väg? Eller är du objektiv och villig att lära av erfarenheten?
Vad sägs om goda nyheter – om någon säger att de är nöjda med ditt arbete, antar du då automatiskt att de är oärliga och att vem som helst kunde ha gjort det du gjorde? Viftar du bara bort det, utan att ta åt dig äran när den är befogad? Eller stannar du upp en stund för att ta emot berömmet och tacka? Genom att göra det håller du den goda feedbacken i åtanke, vilket hjälper dig att förbättra dig ännu mer i ditt arbete och stärka din professionella identitet.
Att säga ifrån är inte lätt, men det kan ha stor inverkan – på gott och ont. Därför är det något som förtjänar noggrann eftertanke.
Om korrigerande feedback behövs, tänk på följande:
• Börja med att lugna ner dig.
• Pausa en stund. Fundera över varför personen kan ha agerat som den gjorde.
• Hur du formulerar feedbacken spelar roll – i stället för trubbig kritik, berätta vad du skulle vilja se hända i framtiden och skälen till detta. Lyssna även på vad de har att säga till sitt försvar.
Naturligtvis gäller dessa principer även utanför arbetsplatsen.
Korrigerande feedback bör alltid baseras på ömsesidigt förtroende. En viktig byggsten för förtroende är positiv feedback som en del av den dagliga verksamheten. Förutom att stärka professionell kompetens och självkänsla bidrar det till interpersonella relationer. Med tanke på det goda det gör är det synd hur lätt vi glömmer att uppmärksamma saker som går bra. Det är dock väldigt viktigt att låta andra veta att deras ansträngningar inte har gått obemärkt förbi och att deras arbete uppskattas och värdesätts. Studier bekräftar även effekten av positiv feedback på arbetsprestation, lärande och resultat.